Nä, jag har fan fortfarande INTE lärt mig hur man bäddar in så där snyggt så andra kan klicka på den där lilla länken.
Äsch, vilket som så lägger jag in en snygg hel länk här som jag VILL att ni läser!
http://bloggmalplace.wordpress.com/2010/12/30/adhd-i-bilder/
Publicerat i Uncategorized
Jag blir så glad varje gång jag ramlar över ett bra, intressant och tänktvärt blogginlägg, speciellt om det handlar om ADHD!
Så, än en gång. Jag kan inte bädda in så där fint som alla andra kan, så jag länkar bara som vanligt.
Enjoy.
http://bloggmalplace.wordpress.com/2011/03/02/lara-vid-adhd/
Publicerat i Uncategorized
Har läst en sådan deprimerande men ändå bra och tänkvärd bok.
”När ingen annan ser” En sann berättelse av Duncan Fairhurst. Han skriver om sin uppväxt där i England på -80 talet. Om hans pappas utnyttjande..om pedofili.
Hade tänkt läsa ” Den svarte nazisten..en dokumentär om Jackie Arklöf..av Magnus Sandelin.
Men kände att det räcker med idioti och galenskap, sjuka beteenden och förvirrade människor.
Lät pekfingret följa ryggarna på mina böcker, där i bokhyllan. Den som bågnar och hotar att kollapsa under tyngden.
Det högra pekfingret fångade upp en bok som låg ovanpå några böcker. Drog ut den och såg att det var ”Ett UFO har landat” av Jonas Gardell.
Började läsa lite så smått för att lätta upp mig efter den förra boken.
Fastnade för de här raderna.
”Jag vet att jag fabulerar mer och mer när jag berättar om mitt liv, och det blir bara värre, men jag måste få äga minnen, och allt jag berättar är äkta även om det inte alltid är sant.
Alla måste ha rätt att minnas”
”Citat av Jonas Gardell ur boken ” Ett UFO har landat”
Publicerat i Uncategorized
Hur det än är kan vi tyvärr inte komma undan att det finns alldeles för många trångsynta, irriterande, rädda och fördomsfulla personer där ute.
Sådana där som ger sig själva makten att racka ner på andra, kalla dem för svaga och patetiska. Sådana där personer som anser att de har all rätt i världen att påpeka för oss att vi gömmer oss bakom våra diagnoser så fort vi börjar bli lite väl obekväma att ha med att göra.
Sådana där personer som anser att de är ”normala” och vi onormala. Men vem har gett dem makten att ens uttrycka sig så klantigt? Vem har gett dem makten att dela in oss i ett elitsamhälle där alla som är lite annorlunda är de som ska straffas undan?
Vad är det som gör att de känner sig så jävla mycket bättre?
Är det rädslan för det som är annorlunda?
Eller är det rädslan för det som sticker ut lite för mycket?
Kanske är det rädslan vad alla andra ska tycka och tänka om jag ve och fasa kanske tycker att hon där…hon är helt Ok ..trots att hon är aspie.
Kanske är det bara så enkelt att vi vågar vara oss själva, exakt så som vi är. Högljudda, energiska, impulsiva, fulla av kärlek och livsenergi. Att vi helt enkelt vågar ta plats och gör det utan att skämmas för dem vi är?
Kan det vara så enkelt att det helt enkelt ligger avundsjuka bakom?
Näää…så simpelt kan det väl ändå inte vara, eller? För i lilla landet lagom ska vi inte tro att vi är något, utan snällt rätta oss i fåraskocken och göra som alla andra gör för att bli omtyckta, respekterade, accepterade och få den där lilla bekräftelsen att vi duger.
Publicerat i Uncategorized
Här kommer en underbart inlägg som jag vill rekomendera er att läsa.
Publicerat i Uncategorized
Jag har och lever med 2 diagnoser.
Det är vad jag har valt att kalla dem för.
Sjukdom, det är för mig.
Cancer.
Diabetes typ 1 alt typ 2.
HIV
And so on…
Att från den vetskapen övergå till att inse och acceptera att jag visst har
en kronisk sjukdom…det steget är förbannat långt!
Att bara relatera till alla andra med denna ”diagnos” är för mycket!
Eller…egentligen är det ju inte det!
Vi skapar ju våra egna erfarenheter, upplevelser och personliga värderingar.
Jag hoppas och tror att jag tillhör den där lilla kategorin av människor som försöker att ICKE döma andra!
Att ge folk och fä en andra chans. Jag har aldrig varit..OCH kommer ALDRIG
att vara långsing!
Är det en av kvaliteérna ni söker hos oss med NPF??
Publicerat i Uncategorized
Ångesten griper tag i min trasiga själ.
River, sliter bortom vett och
sans.
Här och nu existerar knappast då vi
befinner oss i parallella livsformer.
En trappa ovanför Jesus står jag där
och beundrar barnen nedanför, vid
gungorna.
Skrapade knäna, blodiga näsor i jakt
på samhällets norm.
Normerna som försöker forma livets jag,
tuktar, slår, bannar och skriker ut order.
Likt dig och mig i en annan värld, där under
den frostbitna ekan.
Maran rider mitt hjärta, tuggar, bänder.
Ut och in, på varenda liten microcell.
Fotbollarna mot väggen studsar in i det
tysta.
Yris 2011,11,25
Publicerat i Uncategorized
Inte ofta jag surar ur för en längre period, inte heller brukar jag vara långsint.
Men i kväll….FORHELVEDE!
Jag är så jävla sne….som FAAAAN!
Vilket som….så är det bara,
What goes around, comes around….BIG TIME!
När folk anser sig stå över andra, då är det JÄVLIGT ILLA!
Då andra talar om för mig/oss hur vi ska agera/skriva/prata. Då har de pissat i det blå skåpet!
Flera gånger om.
Menar, vem FAN ger dig eller dig, rätten att döma andra?
Dömer du andra pga de är ”onormala svennebanaer”?
Eller, dömer du andra för att vi avviker från normerna och standarden?
Vad är normen, vad är standarden, vad är det rätta?
Det finns inget rätt eller fel, bara olika sätt att ser på saker och ting.
No more, or no less!
Publicerat i Uncategorized
Låtar som passar till dikter, eller är det dikter som passar som låtar?
Your choice!
Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns…
Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
När sommarn kommer flyr jag över haven
Där ingen vet, där ingen kommer in
Men sommarn dör och min rastlöshet är min
Och tiden går Månad,år…
Jag faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler..
Publicerat i Uncategorized
Seriöst.
Jag bara Måste lära mig hur man länkar så där snyggt, jag kan visst länka med en röd text. Spännande….jag har visst lärt mig något nytt, även om det inte var så jag tänkte att resultatet skulle bli.
http://www.medalgon.se/tema/225-adhdasperger-syndrom-hur-far-man-en-kompis/3258/
Publicerat i Uncategorized
ADHD i vardagen 